”jag vill tro att det kommer bli bra”

Annonser

Det blåser ute idag. Solen lyser, men det blåser verkligen. Det kan verkligen blåsa i Skåne. Känns att vi inte varit ordentligt ute på flera dagar. Efter 4 dygn med feber och snuva sover T nu helt själv, utan att klamra sig fast vid mig. Känns lite vemodigt, men mest är det en lättnad och förhoppningsvis ett tecken på att förkylningen håller på att vända. Denna lilla människa ❤ T var i sitt esse igår på vårdcentralen trots sjukdom, var det så tydligt att hon peppar igång på människor och nya miljöer.Hoppas hon alltid får ha den där nyfikenheten på livet.

Vet egentligen inte varför jag skriver här igen, mer än att jag kommit på mig själv med att vilja skriva. Skriva fritt utan uppdrag och pekfingrar, krav på grammatisk korrekta meningar och tydliga formuleringar. Vill bara skriva. Vem vet kanske är detta ett tecken på att bloggen återuppstår så småningom? Vi får se, som sagt inga krav bara vilja och lust.

Det är en del som snurrar i tanke och hjärta. Hälften av det kan inte ens jag uttala, det är mer som en längtan och en suck som ekar i brösten. Men där finns annat också, såsom glädje och tacksamhet. Funderar som vanligt på vad det ska bli av mig. Verkar aldrig bli för stor för den frågan. Eller klar för den delen. Frustrerande och befriande samtidigt.

 

 

 

 

 

 

Letandes.

rastlöst går jag igenom mina 17 flikar och tänker att snart snart hittar jag det jag letar efter. det där självklara som är skrivet till mig och bara mig. men inte idag heller hittar jag vad jag letat efter och tyst suckar jag för mig själv. kanske imorgon? tills dess tar jag höstlistan och gör om till en vårlista.

 Vad är det bästa med våren? Att luften blir klar och ljus och varm(are). Att grenarna knoppas. Att jackan blir för varm och att man kan dricka kaffe ute på trappen.
 Vad har du för vårplaner? Tänker att jag ska fortsätta leta och kanske till och med hitta min uppgift. Det där jag  inte kan uttala men som jag innerst inne längtar efter.
 Vad kommer du fota i vår? Skånska slätter och semlor.
 Vad kommer du dricka? Bubbelvatten med granat och hallonsmak är fortfarande en favorit.
 Vad har du på dig på våren? Kläder som passar.
❉ Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan? Läste teologi, projektledning och organisationsteori.
 Vad händer i ditt liv just nu? Hux flux sa det och så var vi nyflyttade och nyblivna skånebor. Bohaget ligger nedpackat i väntan på tillträde till lägenheten första april och så själv tror jag inte att jag fattat än..
 Vad tittar du på? Husdrömmar och Modern Family.
 Vad lyssnar du på? Just nu är jag inne i en tystare period.
 Vad läser du? Enklare av Bill Hyvels och Bibeln.
Mina bästa vårtips till mig själv: Gå ut. Var öppen för oväntade möjligheter.

Höstlista.

 Vad är det bästa med hösten? Att luften blir krispig. Att löven blir gula, organga och röda. Att man får klä på sig mer och känslan av att börja om på nytt.
 Vad har du för höstplaner? Bli frisk. Jobba lite. Vara ute mycket. Kanske pyssla något. Slå personligt rekord i Yatsy. Och arra ett julprojekt.
 Vad kommer du fota i höst? Mina vänner och ett och annan höstigt ekollon.
 Vad kommer du dricka? Honungsvatten, nyponsoppa och bubbelvatten med granat och hallonsmak.
 Vad har du på dig på hösten? Lager på lagerprincipen: klänningar, stickade tröjor och halsdukar
❉ Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan? Typ samma som nu. Försökte hitta min röst, pysslade,gjorde div. sjukhusbesök och pluggade.
 Vad händer i ditt liv just nu?Just nu? Inte mycket. Jag dricker varmt, testar hur rösten låter eller inte låter, vilar, äter, läser, tittar på tv, spelar yatzy och sover.
 Vad tittar du på? Bron, Bonde söker fru och folk på stan
 Vad lyssnar du på? Alternativ julmusik, A threehouse wait/Jenny Wahlström och olika pods.
 Vad läser du? Hälsopromotionskurslitteratur, biografier och bloggar.
❉ Mina tre bästa hösttips till mig själv: Få in mer rutiner i vardagen. Träna mer. Var tacksam och glad.

*Listan hittade jag hos hejregina.elledecoration.se

note to myself.

Jag googlar träningsprogram och kan inte vänta tills jag kan ut och springa igen. Jag googlar heminredning och längtar efter att möblera om. Jag tittar ut och ser (sol), smutsiga fönster och dammiga fönsterbrädor och längtar efter rent och snyggt och b a c i l l f r i t t. Jag lägger mig å vilar och längtar efter rena lakan. Jag försöker ringa men förstås hör ingen vad jag säger och jag längtar efter att bli hörd. Jag kokar tevatten men längtar efter en riktigt god kopp ☕️

När man varit sjuk med feber, hosta och nästintill ingen hörbar röst vill man plötsligt jättemycket. Problemet är att man inte har någon ork. En vecka är ingetting och mina problem är inte stora, jag vet att förkyldningar går över förr eller senare – men jag fascineras ändå av hur fort man kan börja längta efter det man i vanliga fall tar för givet och som man ofta skjuter upp. (Man är i detta faller jag.)

Tydligen är min prio: god hälsa, kreativitet, vänner, dammfria fönsterbrädor och kaffestunder. Note to myself, remember this.

(Bilden har inget att göra med texten).

image

hem.

Jag skulle kunna göra allt jag vill, allt i hela världen. Inget är egentligen för svårt eller särskilt långt bort. Och ändå vill jag allra mest av allt bara hitta hem. Återvända dit jag kommer ifrån. Längtan brinner inom mig så starkt ibland att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag vet bara att jag längtar och vill hem.

Så kände jag en dag i somras. När jag går igenom mina anteckningar och läser det jag skrev, går mina tankar till alla de som är på #flykt. Som inte kunde stanna kvar hemma. Som fick lämna allt, som inte vet vad som väntar och som inte har något hem att återvända till.

Gud öppna våra hjärtan och gör oss mjuka.  Hjälp oss att öppna våra hem för de som inte har något.  

 

en sådan som bestiger berg.

IMG_2536

Jag har alltid sett mig som en sådan som bestiger berg. Hur nu en sådan är.
Jag bestiger berg. Det är sådant jag kan och sådant jag gör. Fast jag väldigt sällan bestiger faktiska berg.  Till saken hör att jag som tioåring besteg Tunaritoppen (ca 5000 m. över havet och typ Bolivias näst högsta berg). Jag var yngst i gruppen och många av de äldre eleverna på skolan fick lov att stanna längst med vägen eftersom de inte klarade av den tunna luften i kombination med höjdstigningen.
Men jag klarade det. Och fast det var superlänge sedan minns jag känslan. D e n k ä n s l a n.
Bevis finns också att finna på ett suddigt gruppfoto där jag och några andra poserar trötta men glada.

Sedan dess är jag en sådan som bestiger berg. Det är sådant jag kan och gör. Senast för fyra år sedan i Norge. Och nu snart, denna veckan. Kebenekaise here we come!