en gång

vi ses ett par gånger om året. vi som en gång kände varandra så väl står då som två fån framför varandra. en gång var för länge sen. nu utbyter vi några fraser. uppdaterar varandra om var vi är någonstans i livet – men ändå inte.  säger att allt är bra – fast vi både vet att det inte är så. fast vi båda vet att det inte är helt sant.

en gång var du allt för mig.  en gång som pågick i flera år. då var du den bästa jag visste. du var så bra. jag minns det så väl, den gången jag när jag försökte säga det till dig – du är såå bra- minns att jag kände mig fånig. att orden kändes små fast de var stora menade. minns att jag ville att du skulle förstå något men vad minns jag inte. minns bara att bra var lika med du. 

nu står vi här, utbyter fraser och tittar på klockan. en gång var för länge sen. våra tåg gick åt olika håll och avståndet mellan oss nu känns milslångt. mycket längre än jag någonsin kunnat föreställa mig. fast vi pratar uppstår en konstig tystnad. vi möts som inte längre. jag är jag och du är du – samma men ändå inte. undrar vem du är och vad du har gjort med den som jag en gång kände. kanske tänker du samma. kanske undrar du vem jag är.

klockan går, tåget kommer och vårt möte är över. det som stannar kvar efter att vi skiljts åt är vemodet. ingen förblir densamma, inte ens jag. en gång är över och förbi.  jag är här och du är där . eller är det du som är här och jag där? det som är, är att vi råkat hamna på samma perrong men att vi står på varsin sida av tågspåret. vår gång kommer aldrig tillbaka igen. 

One thought on “en gång

  1. fröken skriver:

    Åh.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: