anteckningar från förr och nu

så länge jag kommer ihåg har jag skrivit.  små anteckningar och kommenterar,  längre texter och brev utan angiven mottagare.  har mängder av gamla dagböcker och anteckningsblock – fyllda från pärm till pärm med funderingar, glada tillrop, kom-ihåg-listor, drömmar, sorg och smärta, tysta suckar och svarta hål.  fyllda med verklighet och hitte-på.  att skriva har varit mitt sätt att uttrycka mig. inte främst för att andra ska skulle få höra, inte heller för att bli världsbäst på svenska språket. utan mer för min egen skull, för att jag behövt skriva av mig –  uttrycka mig precis som jag vill, utan några begränsningar eller pekfingar.

kommer ihåg en skoluppgift i svenska, vi gick i åttan och skulle ut på två veckors praktik. uppgiften var att under praktiken skriva dagbok och dokumentera det vi var med om.  för min del var det inga problem, skoluppgift eller inte – jag skrev ju varje dag ändå.  praktiken gick, jag gjorde uppgiften och lämnade in. dagen kom då vi skulle få tillbaka våra arbeten och få veta vårt betyg.  vi satt i klassrummet och vår lärare bad de som brukade skriva dagbok till vardags att räcka upp en hand. det var jag och och en annan tjej och vår lärare log.  det visade sig sedan också att det var vi två som fått högsta betyg.  efter den lektionen snackades det vitt och brett om vilka betyg alla hade fått. några ville att jag säga vad jag fått för betyg men jag kunde som inte – jag skämdes.  fast de poängterade att de var glada för min skull och fast de öppenhjärtligt peppade mig – kunde jag inte säga det högt .. för inte skulle väl jag tro att jag var någon eller att jag kunde något .. Men där hade jag fel, för visst skulle jag tro något om mig själv! visst skulle jag kunnat säga, ja jag fick mvg och det är jag stolt över! inte för att skryta, inte jag var så mycket bättre än alla andra utan för att jag där och då faktiskt hade gjort bra ifrån mig.

det händer ibland att jag läser något gammalt jag skrivit. oftast ler jag åt det. känns lite som om jag nu sitter med facit i hand. ser att mycket av det jag oroade mig för ändå har gått ganska bra. att mycket av det jag undrade och funderade på då, har jag idag svaret på.  sen finns det sådant som faktiskt fortfarande gör mig ledsen.  saker som gjort ont och som fortfarande berör.  men det är så livet är och trots smärtan är jag glad.  det berättar en större berättelse om att livet är en helhet – om att allt hänger ihop. att det jag gick igenom då har format mig till den jag är idag. att det jag skriver här och nu inte är skrivet i sten utan att jag har rätt att ändra mig imorgon eller om tre eller trettio år.

2 thoughts on “anteckningar från förr och nu

  1. MAmmi skriver:

    Du är du o du duger…
    precis så fantastisk som du är !

  2. stinavingren skriver:

    du är helt fantasisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: