medvandrare

vet inte när det var eller vad det var, men någon gång när jag var en sisådär åtta-nio år hörde jag inslag på radion. det talades om medborgarskap och olika nationaliteter, om ut- och invandring. minns att de sa att svenskar räknas som utvandrare om man bott utanför sverige i minst tre år. det innebar i sin tur att om (och i så fall när) man sen flyttar tillbaka till sverige igen – ja då är man invandrare. vet inte om det var så eller ens hur det är idag men till saken hör att jag och min familjen bodde sydamerika några år när jag var yngre och att jag när hörde radioinslaget tänkte – aha jag är en invandrare, det är därför jag inte känner mig helt hemma i sverige! (det var inget dramatisk med det utan mer ett konstaterande ur en åttaårings perspektiv).

kom att att tänka på den händelsen, när jag igår läste den här och här artikeln om att över 50 000 svenskar utvandrade till olika länder ifjol. statistiken (SCB) utlämnar en hel del. den förtäljer inte varför man flyttat – frivilligt eller ofrivilligt?  den säger inget om hur länge man tänkt vara borta eller om man ens planerar att komma tillbaka.  stjärnan längst ned säger att statistiken bygger på att man talat om för folkbokföringen att man flyttat (men att det inte är något krav på att säga vars man flyttar därav möjligen kategorin ”okänt land” ).  artikeln berättar också att medan utvandringen ökar, så minskar invandringen..  (och då jag kan inte heller låta bli att tänka på alla de som lever som papperslösa – vars ryms dem i statistiken?)

ikväll händer det igen. ett antal människor har fått besked att de inte får stanna i sverige och ikväll går planet som med tvång ska skicka tillbaka dem rakt in i kriget. tänker på vad en polis sa till mig för en knapp månad sedan då förra deporteringen till irak genomfördes:-”hur vet ni att de (irakierna) inte vill åka tillbaka?”   Vi (de allra flesta av oss) har det väldigt bra. vi har möjlighet att själva bestämma vars vi vill bo. vi har möjlighet att resa, att leva, att äta, att tycka och tänka och att tro -på vad vi vill.  men alla har inte den friheten. alla flyttar inte frivilligt. jag säger inte att det är enkelt, jag säger inte heller att jag har lösningen. men en sak vet jag, att ifrågasätta den som lämnat sitt hem och flytt för sitt liv och tvinga dem tillbaka – är inte lösningen. att fly ifrån något är snarare en sista utväg och att skicka tillbaka någon  vars liv hotas – är inte humant på något sätt.

utvandrare eller invandrare – förstod det inte då, men insikten jag gjorde som åttaåring är något som påverkat mig väldigt mycket.   oavsett vad som står inskrivet i bokföringen, oavsett vars jag bor,  så vill jag idag och alla andra dagar först och främst vara en medvandrare.  en som går med andra en bit längst livets väg. så vad säger du, vill du göra mig sällskap?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: