andningshål.

För det mesta, tycker jag att tiden flyger fram och iväg. Tycker mig jaga efter den nästan jämt, ständigt ligger jag efter och sällan hinner jag ikapp. Men ibland händer det. Som just i detta nu. Denna morgon då jag i mitt lilla hak på öster har gett mig själv tillåtelse att det är okej att plocka lite med blommorna, lägga i en maskin tvätt, byta köksduk och ringa mormor, ströläsa ikapp lite olika bloggar och lyssna med ett ett halvt öra till P1 som står på i köket. Försöker ha tålamod med mig själv och vad jag orkar och inte orkar och har därför bestämt att det är okej att jag börjar läsa min kurslitteratur efter lunch. Det är mitt sätt att hämta andan. Att njuta av tiden just i detta nu, en grå onsdag i februari. Dagen efter en nio timmars arbetsdag och en hemgruppsträff hemma hos mig direkt efter det. Om jag ska vara ärlig var jag inte helt pepp på att träffa någon efter jobbet och speciellt inte att ta hem folk hem till mig. Men med vännerna ankomst kom också glädje och ny energi och att känslan i magen efter att de gått var inte trötthet utan tacksamhet och upprymdhet.  Tiden är en konstig sak. Med veckorna annars så lätt fulltecknad är det viktigt med andningshål. Egna och ihop med andra. Märk väl, jag vet, inte alltid lätt att få till men ändock ack så viktigt. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: